kejsarsnitt eller föda normalt?
Vecka 23
Jag har sen vi började med IVF behandlingen sagt till min sambo.
-Ok, jag kör gärna många behandlingar, men jag ska inte föda normalt
utan ta kejsarsnitt. Det har jag varit tydlig med från första början.
Skämtsamt har jag sagt;
-Några extra ärr på magen spelar ingen roll, då kan vi ju alltid spela
luffar schack. Min tidigare ärr kommer från en blindtarmsoperation och
sen efter det fick jag tarmvred. Det här
var när jag var 19 år och ärren är ganska stora. Idag när sådana här
operationer utförs så är de nog hälften till storleken. Men tänker
aldrig på dem utan de är där de är. Men jag har som vana att alltid
tala om varför jag har ärr på magen till nya kompisar, för folk undrar.
Ja det är ju bara om jag hamnar i bikini situtioner!
Varför har jag då varit så anti att föda normalt? Ja det ligger några saker
bakom detta och det är för privat. Men efter att ha pratat med barnmorskan
och börjat läst på. Så har sakta men säkert min rädsla ändrat sig, och nu
har jag gått från att vara livrädd till att tänka mig föda normalt. Det hjälpte också
att min sambo sa till mig;
-Eftersom vi gjort en provrörs behandling skulle det kännas
mer på riktigt och inte så kliniskt om du kan tänka dig föda normalt. Men du bestämmer
det är din kropp.
Vecka 28 ska jag göra ett till ultraljud för att kolla hur min moderkaka ligger, för
den ligger väldigt lågt och det är vanligt att det blir så när man gjort en IVF-behandling.
Oftast växer moderkakan upp till normal nivå. Om den inte växer tillräckligt högt upp
så blir det kejsarsnitt oavsett. Men jag känner att det inte kommer vara så
utan den kommer att växt dit den ska, och så kan jag föda normalt.
Föd normalt om du kan! Kejsarsnitt i all ära.. men det finns komplikationer till det också som inte alltid är så skoj. Det är pest eller kolera hur som helst =)
Men ack så underbart när det är överstökat!
Kram
Hej Anneli!
Well det är du som bestämmer till sist...men... Både Anton och Elin är förlösta med kejsarsnitt och jag kan inte säga att jag känner att jag har missat något. Anton hade jag inget val med, katastrofsnitt - då gällde det att få ut en levande bebis. En riktigt hemsk upplevelse, 10 min från beslut till att han var ute.
Eftersom det var så traumatiskt ville jag verkligen inte försöka med Elin. Jag skulle ha ett snitt och fick jobba ganska hårt för det. Just då var jag sur för att dom försökte övertyga mig om att vaginalt var bra, men vid sista mötet förstod jag att dom behöver vara hårda för att sålla bort som som inte är 100% övertygade.
Det planerade snittet var jättefint och det var lugnt och stilla i förlossningsrummet - och jag fick vara vaken och med när Elin föddes.
Tvekar du det minsta så prata och prata och prata med mödravården/förlossningen så att du är 100 på vad du gör. Titta på filmen "En annan väg ut" som handlar om kejsarsnitt (efter den filmen försökte jag hitta en tredje väg ut men det fanns inte... :)).
Det finns alltid en risk med snitt också, det gör ont längre och jag har fått återvända till akuten båda gångerna med mördarbakterier.
Det viktigaste är att du lyssnar på dig själv och att det inte finns några genvägar - det gör ont i alla fall! Men det är värt all smärta!
KRAM
Hej tjejen!
Ja, det är ju i slutändan upp till dig själv som sagt. Men för min del så var min (vaginala)förlossning det HÄFTIGASTE jag någonsin gjort!!! Skulle inte vilja byta den för allt i världen mot ett snitt. Helt sjukt coolt vad otroliga & starka kroppar vi tjejer har! Jag blir fortfarande alldeles rusfylld när jag tänker på den! :-)
Rekomenderar dig att läsa: Att föda, av Gudrun Abascal. Toppenbok!
Fick låna den av en kompis som led av förlossinngsrädsla och hon tyckte den hjälpte henne mkt.
Kramkram
Tack för inläggen, jag är jätteglad för råd och hur era funderaingar går, det hjälper alltid att höra hur andra har/haft det. Kram
Fin mage du har Annelie!!! Hoppas att du och Bebbe Joleen mår fint! Vi mår bara bra jag o Nisse ;) fullt ös i maggen! Så härligt!
KRAAAM
Hello där!
Sitter här oxå och funderar fram och tillbaka på kejsarsnitt eller ej. Alfons blev ju född så pga. storleken (beräknad vikt: 5,4 kg verklig vikt 4,9 kg). Men han var stor och hade inte sjunkit ner alls i v 40. Han låg å skavde med huvudet på mitt bäcken.
Jag hade helvetiskt ont efteråt och fick infektion i op-såret som höll i sig i 3 mån, 40 graders feber och mjölkstockning. + att amningen aldrig funkande som den skulle (bara det var en mardröm i sig).
Är nu i vecka 27 och kan inte bestämma mig för hur jag vill göra. Men en sak är säker: Jag tänker INTE försöka föda en jättebebis i alla fall. Så tillväxtultraljud är nåt jag kommer kräva i slutet. Har ett inbokat i v 32 för att "hålla koll på tillväxten". Men magen är redan lika enorm som den var med Alfons så det lutar nog mot ännu en jättebäbis (=kejsarsnitt). Och tung som fan är jag redan :-(
Svårt att råda någon annan, men jag ska erkänna att jag sörjde en tid efter förlossningen att jag inte födde normalt. Kändes som jag gått miste om nåt, men så känner jag inte idag. Har väl fått lite distans till det hela nu.
KRAM från Maria
Föresten: Är magen på bilden från v 23?
