villbligravid39plus

Bröder och sambos. Ola, Anna, Rasmus (3 mån), jag och sambo!


Det var lite med vånda som jag gjorde mig i ordning och skulle på
bröllop i lördags. Jag hade i bakhuvudet att brudparet råkade ut för det värsta
som kan hända en blivande förälder/föräldrar i somras. Att gått
över i graviditeten och känna en dag, att nu sparkar det inte längre.
Och efter det föda fram ett barn som inte längre finns. Det kan jag inte
riktigt sätta mig in i, men det måste vara så otroligt sorgligt och smärtsamt.
Och som blivande förälder är man ju livrädd att råka ut för något sådant
själv.

Bröllopet var vackert, bruden hade en otrolig skapelse på sig, som
såg ut att komma från ett exklusivt bröllopsmagasin. Brudgummen ståtlig
som en officer och gentleman, i sin mässdräkt. Utanför bildade några
arbetskollegor och kompisar en rad av sina mässdräkter, och höjde sina
värjor i luften och bildade en tunnel för brudparet. Obeskrivbart vackert med
såpbubblorna som ringlande omkring i luften.

Senare när vi sitter på middagen och de flesta har hållit sina tal, så reser sig bruden
upp och håller ett tal för sin make, när talet närmar sig slutet, avrundar hon av
med att säga. 

- Nu hoppas jag att den lilla vindruvan i magen, vill hålla sig kvar denna gång.

Det blev magiskt i rummet och och känslorna blev starka, jag med många andra
fällde tårar och en del grät. Jag håller verkligen tummarna att allt ska gå bra J & M,.
Tack för en jättefint bröllop.